Det här kommer från en förälder till sitt barn som gissningsvis var omkring 1,5-2 år. En kan anta att det är det självklara och enda rätta att säga till sitt barn. Men det är ju alltid fel att anta saker.
Jag har jobbat i leksaksaffär otaliga sommrar (9 för att vara exakt) och det är först denna sommar jag hört denna mening yttras från en föräldrer till ett barn. Som många vet är en leksaksbutik uppbyggd enligt strikta genusregler. Pojkar på ena hållet och flickor åt det andra. Detta ynka lilla yttrande från förälder till barn hade såklart att göra med att detta barn befann sig på "fel" sida i leksaksbutiken.
Här skulle en kunna tala om det fruktansvärda i att det är första gången på 9 somrar jag hör denna mening, men jag lämnar det åt er och ser det självklart som en oerhörd hemskhet att det är så men som sagt, jag lämnar det därhän och väljer istället att gå runt problemet och se det ur mitt perspektiv som observerande leksakstant.
Jag skulle kunna skriva en bok om alla gånger någon har frågat mig att slå in ett "typiskt tjejpaket" i rosa papper och rosa snöre och blått papper och snöre för pojkar. Jag har genom alla somrar gjort mitt egna lilla protest mot detta genom att systematiskt sätta "fel" färg på snöret på respektive paket. Detta har dock inte alltid varit helt risktfritt som jag har fått erfara, det var en faktiskt en dam (eller ja, jag säger det en kärring) som på riktigt blev upprörd över att snöret på "pojkpaketet" var rosa, jag hävdade dock att det blåa snöret för tillfället var slut (vilket självklart var en lögn för att dälja mitt riktiga uppsåt) hon hade oerhört svårt att smälta detta och jag slår vad om att hon slet av det rosa snöret när hon väl var hemma och bytte ut det mot ett blått.
En skulle kunna tro att det bara är en viss generation som detta berör, "vi vet ju bättre" - och så vidare, men icke! Detta är genomgående för alla åldrar. Mödrar, fäder, far- och morföräldrar - alla. En mor som gissningsvis var i 30års åldern som på riktigt sa och fysiskt föste in sin 1,5 åring i det "rosa paradiset". Jovisst, det ska börjas i tid...
Fäderna i fråga gör sitt, det skämtas hej-vilt om och till sönerna hur dumt det skulle vara om pojken köpte en barbiedocka, eller frågar menande om pojken ska leka med "tjejgrejer" när de kommer hem och förväntar sig ett starkt "NEJ!" och skrockar sedan nöjt åt sitt förnurliga skämt.
Det handlar inte bara om färger, det handlar också om vad barnen får för typ av leksaker. Uteleksaker och de flesta aktvia (eller ja, alla) leksaker är riktade till pojkar. (Nu skulle en vara duktig och kunna avstå från dessa normer och funderingar - men så är det de ÄR riktade till pojkar). De "typiska flickleksakerna" är allt som oftast stillasittande och mindre kreativa. (Jämför kreativa lego med det kanske inte allt för kreativa Friends Lego.) Ja, en kan hävda att det beror på hur barnen leker, men det handlar inte om det! Det handlar om att barnen får olika förutsättningar för sin kreativitet beroende på sitt kön!
Jag ska inte vara någon moraltant och hävda att alla borde göra motsatsen, jag vill bara uppmärksamma och påminna, mest mig själv (speciellt den dagen jag faktiskt står där och ska handla till mina egna barn). Det är faktiskt vi som vuxna som påverkar, människor kan hävda hur mycket som helst att det är eget intresse från barnens sida och bla bla bla, visst kan barnen ha ett eget intresse. Men om de aldrig tillåts att vara på "den andra sidan" eller leka med "fel" leksaker så kanske de aldrig hittar "sitt intresse". För många är det säkert ett helt omedvetet påverkande, därför har jag sett det lite som min plikt som leksakstant att provocera med ett rosa alternativt blått snöre.
Hittade denna mycket passande film hos En Blommig Tekopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar