”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” Öppningen av Lev Tolstojs mest berömda roman är lika klassisk som berättelsen i övrigt.Jag har äntligen tagit igenom denna mastodontroman med livet i behåll och så mycket klokare. Vilken roman! Om det nu kan kallas det då Tolstoj ständigt berör så mycket mer och på så många olika plan. Anna Karenina älskade, var otrogen och tog sitt liv.
För att snabbspola handlingen så handlar den främst om Anna Karenina och när hon möter greve Vronsky. Anna upptäcker då för första gången sin passionerade natur och de inleder en förbjuden kärleksaffär.
Anna är gift och har ett barn med den äldre och mycket reserverade Karenin och för att följa sina känslor måste hon lämna hem och barn och utmana alla konventioner. De trångsynta aristokratiska cirklarna i 1800-talets Ryssland dömer obönhörligt och passionen leder självklart mot undergången. Anna Karenina försöker bryta sig fri från sociala och äktenskapliga förpliktelser, men blir utstött på grund av sin passion.
Men Anna Karenina är som sagt långt ifrån bara historien om Anna Karenina och hennes Vronskij. Minst lika viktig är historien om Levin och hans Kitty. För att inte tala om allt annat som Tolstoj vill ha sagt. Den stora frågan för Tolstoj gäller hur vi människor skall leva våra liv, finns svaret i europeisk modernitet och rationalism eller i rysk tradition och andlighet?
Tolstoj är fortsättningsvis skeptisk till parlamentarismen och anser att folket äger en visdom som de högre klasserna bör lyssna till.
Tillslut är det så klart en enkel bonde som till sist förlöser godsägaren Levin och får honom att öppna sig för den gudomliga godhet som genomströmmar världen. Tolstoj själv lämnar ju också hus och hem för att leva "det riktiga livet" hos bönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar